ISSA & EM

Var en sväng på stan för att inhandla lite nödvändigheter (kom hem med annat också, men det får man) och lyckades hitta en nyårsklänning fast jag inte ens sökte, jag såg den när jag var påväg mot nödvändigheterna. Den bara hängde där framför mig och var så jävla perfekt, PRECIS som jag föreställt mig min nyårsklänning och billig var den också, så det var liksom givet att jag skulle ha den.

När jag är på stan ensam lyssnar jag alltid på musik i mobilen, så när det ringde svarade jag i handsfreen utan att kolla vem som ringde, min gissning var Em eller mami så jag svarade lagom nonchalant (hehe) ;

Jag: "Hálå"
Telefonen: "Hej gumman"

Jag kan svära på att hjärtat både stannade och skenade iväg på samma gång. Fy fan vad jag har saknat hans röst.

I början, veckorna strax efter han hade åkt var skitjobbiga. Jag visste ju att vi inte skulle ses på ett bra tag men kroppen var liksom inte med på det. Jag kunde känna hur kroppen inbillade sig att vi snart skulle ses, jag fick den där pirrande känslan i kroppen men sen han tanken ikapp och jag bannade mig själv för att på nåt sätt fått upp ett slags hopp om att vi skulle träffas. Väldigt svårförklarat. Lättare är det att beskriva att när jag såg en vit bil fick jag det där pirret i kroppen och sen hann tanken ikapp igen och jag blev ledsnare än innan.
Det har varit på samma sätt nu när vi inte har kunnat prata med varandra (eftersom skiten är utomlands, fuskis... men till våren är det min tur! Jag o Jaana ska åka, ska du med Em?).

Iaf... sen när jag kom hem från stan hittade jag telefonräkningen och den var mindre än jag räknat med! Det plus lite mer lön den här månaden gjorde mig hyfsat nöjd!

Ahh, well... nu ska jag boka tvättid och sen sola och sen köpa kissesaker, so long.

/Issa