ISSA & EM

Jag är en teoretiker även om jag önskar att jag kunde prestera praktiskt! Allt fungerar så bra i teorin och är så logiskt, men ack så svårt i praktiken! Det går aldrig att räkna med yttre omständigheter och föränderliga situationer!
Ibland får jag en känsla av att jag är.. vi kan kalla det "mindre bra" eller "mindre omtyckt".. men jag kan inte avgöra om det är ett faktum eller om det i slutändan är hjärnspöken. Är det hjärnspöken är det något som måste förändras. Att andra anser att jag är kass är ju något som man faktiskt måste lära sig att leva med. Min fråga är dock hur fan man tar reda på om det är något jag själv konstruerar i min skalle eller ej? Man kan fan inte fråga vad som helst utan att framstå som ett kvastskaft!
Ibland gör man saker eller säger saker för att i nästa sekund ångra sig och då är det ju redan för sent! Jag är expert på att göra ett uselt första intryck. Det är som att jag undviker att tala när jag borde tala och när jag väl talar så säger jag nåt urbota dumt som jag måste ångra i nästa veva. Jag tror att mitt samtalsfilter måste vara trasigt eller åtminstone bakvänt!

Saker jag måste arbeta med:
-Inte grubbla och analysera så förbannat mycket
-Positiv inre dialog
-Alla behöver faktiskt inte tycka om mig!
-Säga till när något stör mig till den det berör
-Inte behandla andra på ett sätt som jag inte vill bli behandlad
-Mindre tankeverksamhet mer göra!
-Framstå som normaaaaal!