ISSA & EM

Jag har jävligt svårt att lyssna på andra när de säger att man inte ska göra si och inte så och inte kommer att klara av ditt eller datt.. man blir nästan lite rebellisk och gör precis tvärtom! Det finns ju nästan inget värre än när man måste erkänna att andra hade rätt. "Vad var det jag sa?" är som knivar i öronen och man vill bara döda någon. Jag vill gärna tro att man kan göra allt man verkligen vill, men samtidigt har jag svårt att inte sätta begränsningar för mig själv. Varför ska andra behöva begränsa mig ytterligare när jag gör det så bra på egen hand? Vad har hänt med uppmuntran och stöd, är det så 1998 eller? Man måste givetvis vinna något på att hjälpa andra.

/90-talsEm