ISSA & EM

Jag har en märklig känsla i kropp och knopp. Nu är tiden när jag brukar må som sämst.. det börjar bli mörkt och hemskt och man känner sig allmänt ynklig :P men nu efter ett samtal med Henrik som är fantastiskt less på mig, tillsammans med resten av mina vänner (vilket jag fullständigt förstår!) tänkte jag bara: va fan skärp dig för fan Emmy! orka gå å vara deppig för att det är mörkt ute eller vad? :P Nu  är det fan färdig haft med nåra jävla deppfasoner! Den inre dialogen ska inte vara depressiv! :P Jag måste ju faktiskt finnas där för mina vänner oxå! Issa kan ju som ett exempel behöva lite positivt sällskap! Bort med martyren och fram med bärmhärtige samariten!

/Get a fuckin' grip, snap out of it Em