Äkta kärlek

Jag frågade Issa igår om det var okej att vara kär i en kroppsdel, en arm eller annan lem...? Det mest skrämmande var att jag konstaterade att jag haft mer konversationer med den skallige hämnaren än personen i fråga... en gav respons, den andra inte så vad faller sig mest naturligt?

Det här är fan äkta kärlek! *saknar* :'(
Förr eller senare kommer den lille mannen i båten känna sig ensam!

Varför kan man bara minnas allt bra så här i efterhand? Och hur kan man umgås med mig utan att bli kär i mig?! kan inte vara möjligt hahaha. Stoltheten är låghalt!

Jag har även haft tid att utveckla en ny teori grundad på fältstudier, men utan mer exakt vetenskaplig fakta som grund. Den kan vi ta vid annat tillfälle, men jag är rätt säker på att den stämmer!;)

Tredje insikten under gårdagen var (som alla redan visste) är att JAG är feg! Att jag är rädd att vara ensam! Dessutom är skräckscenariot att exen ska hitta ett nytt ragg innan jag gör det så jag måste stöta på dem i min ensamhet och låtsas oberörd! Huuu.. hemska värld! Jag vet ju dock att jag aldrig har träffat ett ex så där lagom i efterhand och känt: men herregud! VARFÖR tog det slut? snarare: men herregud! VAD tänkte jag öht när vi blev tillsammans?! men det verkar gå trögare och trögare för mig att komma till det stadiet på äldre dar. Blir väl tillsammans med hetare och hetare killar oxå så när jag ser dem tänker jag: BABOOMBAH! Kom till mamma! You know it's good! Och det är ju inte en bra reaktion när man ska komma över nån :/ Speciellt inte om de står med tungan i halsen på någon annan:P Aja nog om mig och min sorgliga uppenbarelse.
Tror jag måste anta Higges erbjudande om latte och paketspaning!

/Heartbroken Em



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0