Människor som försvann
Jag träffade en gammal vän ikväll.
Jag har inte träffat honom på fyra-fem år så det var lite oväntat. Han och många av de han och jag umgicks med på den tiden verkade ha gått upp i rök, försvunnit från jordens yta, men så träffade jag honom, Danne, och för några veckor sedan träffade jag Björn. De verkar båda vara likadana som tidigare även om jag knappt kände igen någon av dem, de har förändrats på nåt sätt.
Det är lite sorgligt allting. Att man förlorar någon. Även om vi aldrig på riktigt tagit farväl av varandra så är det så många som försvunnit ur mitt liv. Jag hatar det. Jag hatar avsked, jag hatar att veta att jag aldrig kommer att träffa en människa igen. Hur klyschigt det än låter så påverkas man ju av alla människor man möter.
Men det kanske är det som är meningen? Man träffar någon, påverkas, kanske lär sig något värdefullt, och sen försvinner de och blir enbart ett minne för en.
Även om jag haft en del struliga kompis- och kärleksrelationer så är jag glad att jag fick chansen att träffa de människorna. Jag har många idioter att tacka för att jag träffade T tillexempel. Jag har tack vare några vänner jag litade på men som gick bakom ryggen på mig att tacka för att jag nu är mer kritisk när det kommer till vem jag har nära mig.
Jag hoppas att jag påverkat någons liv, såklart hoppas jag att jag främst påverkat positivt men har jag genom att bete mig illa påverkat någon till det bättre så är det ju bra, hur dumt det än låter. Ett liv vet jag iaf att jag påverkat väldigt mycket och det känns bra, eftersom jag vet att det är till det bättre.
Nu, innan jag börjar svamla ihop allting, är det nog bäst att jag och mina funderingar tar mig till sängen.
Jag har börjat nedräkningen till att mitt hjärta går sönder lite mer men jag ska försöka tänka positivt, även om det känns jävligt svårt i den här situationen. Tänker jag egoistiskt finns det inget som helst positivt i det här, men tänker jag på männskan jag faktiskt älskar, ja då kan jag nog se det positiva i situationen.
/Issa
Jag har inte träffat honom på fyra-fem år så det var lite oväntat. Han och många av de han och jag umgicks med på den tiden verkade ha gått upp i rök, försvunnit från jordens yta, men så träffade jag honom, Danne, och för några veckor sedan träffade jag Björn. De verkar båda vara likadana som tidigare även om jag knappt kände igen någon av dem, de har förändrats på nåt sätt.
Det är lite sorgligt allting. Att man förlorar någon. Även om vi aldrig på riktigt tagit farväl av varandra så är det så många som försvunnit ur mitt liv. Jag hatar det. Jag hatar avsked, jag hatar att veta att jag aldrig kommer att träffa en människa igen. Hur klyschigt det än låter så påverkas man ju av alla människor man möter.
Men det kanske är det som är meningen? Man träffar någon, påverkas, kanske lär sig något värdefullt, och sen försvinner de och blir enbart ett minne för en.
Även om jag haft en del struliga kompis- och kärleksrelationer så är jag glad att jag fick chansen att träffa de människorna. Jag har många idioter att tacka för att jag träffade T tillexempel. Jag har tack vare några vänner jag litade på men som gick bakom ryggen på mig att tacka för att jag nu är mer kritisk när det kommer till vem jag har nära mig.
Jag hoppas att jag påverkat någons liv, såklart hoppas jag att jag främst påverkat positivt men har jag genom att bete mig illa påverkat någon till det bättre så är det ju bra, hur dumt det än låter. Ett liv vet jag iaf att jag påverkat väldigt mycket och det känns bra, eftersom jag vet att det är till det bättre.
Nu, innan jag börjar svamla ihop allting, är det nog bäst att jag och mina funderingar tar mig till sängen.
Jag har börjat nedräkningen till att mitt hjärta går sönder lite mer men jag ska försöka tänka positivt, även om det känns jävligt svårt i den här situationen. Tänker jag egoistiskt finns det inget som helst positivt i det här, men tänker jag på männskan jag faktiskt älskar, ja då kan jag nog se det positiva i situationen.
/Issa
Kommentarer
Postat av: Em
det löööser sig sa kärringen som sket i vasken :)
Postat av: Higge
Yo! Hör av dig sen om du fortfarande behöver ett hem till fåglarna. Em har numret.
Trackback
